emmabjorklund

Jag vet egentligen inte riktigt hur jag kom på att jag ville åka som au pair eller hur allting ledde fram till det men jag kommer ihåg att de där första funderingarna kom sommaren innan jag började ettan på gymnasiet. Jag vet att så länge jag kan minnas har jag alltid velat prova på att leva i USA. Att ta del av den amerikanska kulturen och uppleva USA har alltid varit en dröm som har funnits där i bakhuvudet och ända sedan den där första tanken på ”men jag kan ju åka som au pair” har jag varit fast. Det var dock inte förrän sommaren innan tvåan som jag började beställa hem alla broschyrer jag kunde hitta från de olika organisationerna, leta upp massa bloggar, vara med på massa onlinemöten och verkligen leta information från alla källor man kan tänka sig. Sen gick det ett år till och i början av förra sommaren gjorde jag en intresseanmälan hos CC. Då kändes det nära, det var bara ett år kvar liksom. Efter min anmälan hos CC har jag varit anmäld hos både SI och STS men nu har jag av olika anledningar valt att gå tillbaka till CC och det känns verkligen jättebra!

Den 10 mars i år tog jag äntligen mitt efterlängtade körkort och det var först då som jag kände att ”nu händer det, jag kommer verkligen komma iväg!”. Den 13 mars körde jag för första gången ensam i bilen på väg till min au pair intervju i Borås och fick då parkera i världens minsta parkeringslucka och den 23 mars skickade jag iväg min ansökan. Nu går jag bara och väntar på att jag ska bli godkänd!

Snart är det tre år, 36 månader, sedan jag fick min idé om att jag ska åka som au pair och jag hoppas att jag inte kommer att behöva vänta så många fler månader nu. Det är bara 62 dagar kvar till studenten! I sommar är det dags!

En annan tanke som har legat och grott ännu längre i bakhuvudet är att gå på college i USA men det blir efter au pair året :)